Barns rätt till lek - Lekfrämjandet

Berättat av Ingrid Lamrell med interfoliering av Kicki Castewik

I tjugofem år har jag jobbat i parkleken Erikslund. Kicki har jobbat där i 22 år. När vi kom till Tensta för så många år sedan var det inte så många invandrare här. Det var mest vad vi kallade "sommargreker" dvs greker, jugoslaver som skickade hem barnen till sina respektive hemländer för att gå i skola där och lära sig språket. De hade inställningen att deras barn en gång skulle återvända till föräldrarnas hemland.
I regel blev det dock inte så. Sen hade vi alla finnar. De ville inte heller lära sig svenska. Åren gick och nya invandrargrupper kom. Det var kurder och turkar som ett tag blev vad man kan kalla strykpojkarna här. Nu har det förändrat sig. Det är afrikaner och arabiskt talande som finns längst ner på listan nu. Då fick vi hela tiden börja om. Barnen kom till oss i parkleken, vi kunde bara prata kroppsspråk med dem till en början med, sen lärde de sig mer och mer svenska. De ersattes av en ny grupp som fick börja om med kroppsspråket osv. Där kom också alla de olika traditionerna in, olika mönster, olika religioner och könsmönstren. Det var då otroligt intressant och jag lärde mig något nytt varje dag. Det gör jag faktiskt fortfarande.

Nu är det ju inte endast barn som kommer till parkleken Erikslund. Dit kommer också vuxna, äldre, arbetslösa. Eftersom vi är en utomhusverksamhet finns det inte några dörrar att knacka på och inget besvär med att öppna heller. Vi är där och är lätta att ta kontakt med. Därmed är det för många vuxna invandrare lättare att fråga oss än att gå till socialkontoret. Det utgör ju en okänd och främmande miljö, medan vår parklek är lätt överskådlig och platsen för många andra invandrare.
En annan fördel vi har är att vi har leken som vårt kännetecken. I leken försvinner konflikterna. Lek är förmodligen den bästa metoden för integration - oavsett om det är barn eller vuxna som leker med varandra. Vi hade en vuxengrupp här tidigare som tog sig an invandrarna, men den finns inte nu längre. Överhuvudtaget har klimatet hårdnat på invandrarfronten. De olika etniska grupperna sluter sig alltmer kring sig själva. Det uppstår stora avstånd mellan de olika invandrargrupperna. En allt större åtskillnad åstadkommes av religionen. Detta ses bl.a. i synen på könsrollerna. Ett ex: En nioårig pojke sade jag till att städa upp efter en aktivitet. Han svarade "Det kan väl du göra, du är ju kvinna!". Pojkarnas roll är stark i de flesta invandrarkulturerna. Det är inte ovanligt att se en åttaårig pojke bestämma över sin tioåriga syster. Vår uppgift här att verka för jämställdhet är verkligen nödvändig, men många gånger väldigt svår. Tensta centrum är egentligen kaos. Konsum flyttade därifrån, eftersom sortimentet inte motsvarade invandrargruppernas behov av mera orientaliskt sortiment. Men också annat - en svensk flicka sommarklädd i kort-kort och bara armar förvägrades handla i en butik i Tensta Centrum eftersom klädseln var opassande för den där rådande kulturen.

Parkleken kommer främst i kontakt med barn som har stora behov av alla de slag. Det är ju inte de föreningsengagerade ungarna som kommer till oss. Utvecklingen i världen sätter också sin prägel på vad som händer i parkleken. Jag sade till en unge "Du som är från Jugoslavien.." Han svarade med förorättad min "Inte nu längre, jag är kroat och kommer från Kroatien". En annan jugoslavisk grupp är bosnierna, vilka förmodligen är den invandrargrupp som har minst arbetslösa. Det verkar som om alla har arbete. Jag minns en liten kille som kom till mig och frågade om han fick arbeta hos mig. "Javisst", sa jag, men jag kan inte ge dig någon lön, men du kan få ha hand om nyckel till olika hänglås vi har här. Han fick jobbet. Några år senare berättade hans mamma, att detta hade betytt mycket för familjen. När han kom hem och berättade att det inte var så svårt att få jobb. Då rycktes familjen med i hans entusiasm och det blev lättare för de andra också.

Maten är lite varierande mellan de olika grupperna. Första gången jag uppmärksammade det var när en liten flicka när vi grillade sade: "Ingrid om min korv nuddar vid någon av de andra korvarna - då får du den" Hon hade med sig en kyckling korv och de andra var "griskorvar". Det är nämligen viktigt att det är "hallal" dvs rent. Det är viktigt att vi accepterar detta. Vi har därför en särskild uppsättning med tång, grill, hink som aldrig blivit berört av orent kött. Skulle det hända måste vi tvätta ex.vis grillen sju gånger för att den ska bli "hallal" igen. Det har inte hänt, men det kan lätt hända. Ett ex: Ett fritidshem besökte parken (vi besöks ju av flera förskolor och fritidshem som då har sin personal med sig, men vi hjälper dem tillrätta). Efter det ringde en pappa till ett av barnen från fritidshemmet och var mycket upprörd: "Vad har ni gett min dotter, vad har ni gett henne?" Jag förklarade att det delats ut korv i parkleken, men det hade varit fritidshemmet som gjort det inte parkleken.(Vi måste tänka på parklekens goda namn och rykte alltid) Han lugnade ner sig när jag förklarade att jag visste att fritidshemmet hade haft kycklingkorv med sig.

Nu gör vi så att barnen får själva ha sin korv med sig - och vi bjuder på bröd. Det kan alla äta (dock får vi inte ha djurfett i brödet). En liten unge tittade häromdagen föraktfullt på mig och sade:" Äter du gris?!" Det är ett av uttrycken för de hårdnande attityderna idag. För ett antal år sedan hade inget barn sagt så. De hade enbart noterat vad man gjorde, men inte värderat det. Barn har ju lätt att acceptera det som är annorlunda om man inte gör någon särskilt affär av det.

Vi har ju ofta många barn i parkleken eftersom den besöks av andra grupper, dagis osv En dag fanns det väl 200 barn i parken och jag fann ett gråtande barn i 4-5 årsåldern, som tydligen kommit ifrån sin grupp. "Ta hand om honom du, sa jag till Kicki, du har ju utbildning!" Kicki fick tag i en annan pojke som pratade grekiska och bad honom hjälpa henne med att översätta till grekiska. Det hjälpte inte, ungen bara skrek. Kicki försökte med turkiska och nåt annat språk med hjälp av andra barn. Men det gick inte. "Vad ska jag göra med dig?" sa hon uppgivet. Då svarade den lille "Det språket pratar jag". Det var alltså ett svenskt barn som befann sig bland alla dessa etniska minoriteter, men som en annan minoritet. Det är ju det som är felet med Tensta, att det finns för få svenskar här för att man ska kunna tala om integration.
När man jobbar här behöver man ha alla egenskaper. Det är inte alla som fattar det.
En förskollärare kom hit, sträckte ut sig iklädd freestyle och svarta solglasögon. Så får man bara inte vara klädd! Ingenting i öronen, det är viktigt att höra barnen. Och dessutom ska man kunna se varandra i ögonen - då duger det inte med några solglasögon.

Ibland säger jag till någon vuxen invandrare "Skriv det på en lapp", men vederbörande är analfabet. Det tänker jag inte på. Vi kom till Nydalparken (en nedlagd parklek bakom Tensta Centrum.) "Här har ni svennar inte att göra, sade några barn, detta är en turkpark!". Egentligen ska man ha en personalgrupp i parken som är mycket blandad. Men det är inte lätt att blanda två personer. En vuxen kan komma och säga "Du får 20 000 om du fixar ett uppehållstillstånd till min mamma!" De har en överdriven tro på vad som är möjligt att göra. En trevlig sak är att när våra barn i parken har växt upp kommer de till parken och visar upp sin fru och sina barn och berättar för dem om vad som hade hänt dem i lekparken.

En vuxen kom med sin gamla mamma. Hon såg gammal ut. Han sa "Min mamma är mycket gammal - hon är född 1937". Det var ju jag också - och jag fick mig en tankeväckare. En tonårsflicka kom och berättade att det var risk för att hon skulle utsättas för hedersmord. Det var på kvällen och jag bad henne att komma halv nio nästa morgon. Det gjorde hon, vi följde henne till socialkontoret. Ett par timmar senare kom hennes bror och hotade mörda oss för att vi hjälpt systern. Socialkontoret tog hand om flickan.

Jag sade tidigare, att det blivit värre nu. Det kan vi också se genom att det sker en skolsegregering. Barn skickas nu till arabiska skolan, muslimska skolan osv. Inte något som precis medverkar till integrationen. Politikerna här ute ville att vi skulle satsa mer på flickorna - men också ha mer öppet på kvällarna. De förstod inte att mer öppet på kvällarna innebär färre flickor och fler pojkar. Det går inte att satsa så.
De vanligaste frågorna vi får här av invandrarbarnen är:
- Tror du på gud?
- Är du gift?
- Bor du i villa?
Tack!